Spanish Baroque Era Painter, 1599-1660 Spanish painter. He was one of the most important European artists of the 17th century, spending his career from 1623 in the service of Philip IV of Spain. His early canvases comprised bodegones and religious paintings, but as a court artist he was largely occupied in executing portraits, while also producing some historical, mythological and further religious works. His painting was deeply affected by the work of Rubens and by Venetian artists, especially Titian, as well as by the experience of two trips (1629-31 and 1649-51) to Italy. Under these joint influences he developed a uniquely personal style characterized by very loose, expressive brushwork. Although he had no immediate followers, he was greatly admired by such later painters as Goya and Manet  Related Paintings of Diego Velazquez :. | Menippos | Portrait de I'infante Marie-Therese (df02) | Prince Baltasar Carlos with a Dwarf (df01) | Christ in the House of Martha and Mary | Portrait of Philip IV of Spain in Brwon and Silver |
Related Artists:
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.
Georg Emanuel Opiz
1775 - 1841
Master Francke
German painter (early 15th century, active in Hamburg). respectively German for "Master Francke" and Latin for "Brother Francke", was a North German Gothic painter and Dominican friar, born ca. 1380 in the Lower Rhine region or possibly Zutphen in the Netherlands, who died ca. 1440, probably in Hamburg, where he was based at the end of his known career. He is called "Fratre Francone Zutphanico" ("Brother Frank of Zutphen") in one document. He may have trained as an illuminator and painter in France or the Netherlands, and later worked in Munster, before joining in St John's Friary in Hamburg by 1424 at the latest. Two main altarpieces attributed to him survive, dedicated to St Thomas of Canterbury and Saint Barbara, in an unusually intense style, showing awareness of French and Early Netherlandish court art. He probably arrived in Hamburg after the death in 1415 of the previous leading artist there, Master Bertram, and shows little or no influence from him, but he may have been influenced by the more courtly style of Conrad von Soest, about ten years older than Francke, who worked to the south in Westphalia. The Hamburg association of traders to England commissioned an altarpiece from "Mester Francke[nn]" in 1424; the contract does not survive, but is mentioned in their memorial book. This is probably the "St Thomas (of Canterbury) Altarpiece", completed in 1436, of which parts survive in the Kunsthalle, Hamburg. The rather earlier St Barbara Altarpiece may have been commissioned for Finland, where it surfaced a century ago. The "Thomas Altar" has eight surviving scenes, but is missing its main panel and several others. The "Barbara Altar" has also eight scenes, on both sides of the wings to a carved wood central panel by another artist. At least two other panels are in museum collections. Francke was almost entirely forgotten after the Renaissance until the end of the 19th century when, like Master Bertram, he was rediscovered and published by Alfred Lichtwart, Director of the Hamburg Kunsthalle